Gud va tiden går fort,
kommer ihåg min nollning på Gotland som om det va igår, men det är 2 år sedan.
Bara 1 år kvar i skolan- om jag väljer att inte gå vidare så klart, men 1 år!
det är helt sjukt!
Sen ska man ut i näringslivet och uppträda som en vuxen även fast man känner
sig inte alls vuxen ibland- killproblem, finnar och plugg- känns inte alls vuxet :)

Sen ska jag stå där och hålla visningar, kunna allt om hus och hem.
är det mögel här? kan jag betala med företaget? hur beskattas det här
och kan du lägga upp en likviditetsbudget?
blir man verkligen tagen på allvar när man är 23 år och mäklare?
kanske borde jag plugga lite till så jag verkar mer seriös-
men å andra sidan är jag mer seriös än andra tror.

Jag är faktiskt stolt över mig själv att jag klarat mig så bra,
jag har alltid haft stöd hemifrån om det verkligen skulle krisa
men jag har klarat det själv :)
Ligger på övre delen av klassen betygmässigt och låg bland som
12 bästa av 120 på förra provet!
JA jag skryter, varför inte när jag pluggar jämt.

Det är en helt ny känsla att vara bra på något, jag har alltid kämpat
med plugget och mina kompisar som läst boken dagen innan tentan
har klarat sig mycket bättre än jag någonsin gjort- men nu är det jag som klarar mig bra.
Det om något bevisar väl att om man verkligen vill och är intresserad
kan man klara allt?!

Jag ska bli en grym mäklare- det har jag lovat mig själv...

Tiden går så snabbt- men jag längtar till nästa sommar,
då kan jag äntligen börja jobba, tjäna lite kosing och kanske tillochmed
få en efterlängtad dejt...